Vi konsumerar sönder vår jord

Jag lyssnade på Morgonpasset Helg i P3 igår, och där diskuterade de ett av mina favoritämnen, nämligen konsumtion. Hur vi konsumerar nya saker hela tiden; nya kläder, ny teknik, nya prylar.
Jag vet hur svårt det är. Jag brukade själv få panik när jag var i stan och sedan skulle tåget gå om en kvart och jaghadeinteköptnågontingalls. Och de gångerna man hittade något kunde man nöjd och glad gå hem. Det är egentligen sjukt.
Problemet är inte vår egen privata ekonomi. Problemet ligger i att de där nya jeansen man tyckte var så billiga (Normalpris 1800 kr reapris bara 600 !!!) har tillverkats av små barnafingrar i Kina för pengar som knappt räcker till mat och alla de liter vatten och kemikaler som går åt och används under tillverklingen.
Vi är beroende av att köpa saker. Vi unnar oss och vi köper sådant vi inte behöver. Yes, rea på Elgiganten, släng ut tjockteven, köp en platt, ojdå, ännu lägre pris nämen då köper vi en till sovrummet fast att vi bara kommer att använda den ett par gånger om året.
Tänk alla pengar vi skulle spara om vi behöll tjockteven som går alldeles utmärkt att titta på, hade kvar den två år gamla mobiltelefonen och struntade i att köpa den där tröjan som ändå skulle gå sönder så fort man sträckte på sig. Tänk om alla svenskar tog dessa pengar och använde dem till att ge några barn i Kina en utbildning och mat för dagen. Det är inte skatten du ska klaga på, det är klädesindustrin, teknikindustrin, bilindustrin, möbelsindustrin, som tar dina pengar.
Vi dränker vår vardagsstress i alkohol och konsumtion tills vi glömmer vad som är viktigt i våra liv. Ingen blir lycklig av prylar. Vi konsumerar sönder vår jord, arbetarna på de smutsiga fabrikerna långt här ifrån och oss själva.
Till sist vill jag bara tacka er som i behov av kläder handlar på Myrorna och står emot när resten av befolkningen köper nya Iphones. Ni är mina vänner. Tack.
Ni andra hoppas jag från och med nu försöker. Jag kämpar också. Tillsammans kan vi rädda jorden och dess befolkning.

Jag blir inte sårad för jag vet vem jag är.

Jag har, som säkert alla, funderat över vad andra tänker om mig. Mina gissningar har mest svävat kring ord som tönt och pluggis och det kan man ju inte säga är särskilt positiva ord. Men sedan har den andra tanken kommit till mig.
Och vad tycker jag om det?

Jag måste säga att jag inte bryr mig så värst mycket. Jag blir självklart glad om folk ser mig som trevligt och snäll men sådant jag vet att jag inte är kan jag bara inte bli sårad av. Om någon skulle gå fram till mig och säga att jag var en tönt skulle jag inte bry mig för jag vet vem jag är och ingen vet bättre än jag. Jag vet att min pluggisstämpel kommer i från höga krav och jag skulle aldrig i livet se mig som en tönt.

Nu säger jag inte att jag inte kommer fortsätta undra vad folk tänker om mig. Det går liksom inte ur en. Jag vill bara inte att ni ska tänka för mycket på det. Ni är säkerligen alldeles underbara och fina människor och de som tänker något annat är inte värd att bli vän med. Det låter lite löjligt mig jag skulle inte klara av att vara vän med någon som tyckte att jag var en tönt. Vänner vet vem man är och jag vet att ingen är en tönt.

Cesium och Syre

Det har hunnit bli oktober
nu fryser gräset och går av.
Och jag hatar
allt som böjs
och går av.